![]()
Centralstationen i en storstad brukar vara som en bubblande smältdegel – här möts långväga resenärer, stressade förortspendlare, udda existenser och försäljare av allehanda produkter och tjänster. Stockholms Centralstation är förstås inget undantag, men här finns också något som de allra flesta inte har en aning om: en kunglig väntsal.
När jag närmar mig väntsalen utifrån gatan inser jag att här har jag gått förbi många, många gånger – men jag har aldrig noterat entrén, trots att den markeras av ett koppartak prytt med en kunglig krona.
![]()
Ett kungligt monogram pryder den bastanta ekporten.
När jag stiger in genom den bastanta ekporten känns det som om jag hittat en dold ingång till en annan värld. Här inne är det märkvärdigt tyst – att vi befinner oss vid en av Sveriges mest trafikerade gator går inte att förstå.
Drottningen har en egen salong
De vackra rummen har en imponerande takhöjd som matchas av gedigna golv i öländsk kalksten och ek. Miljön och atmosfären utstrålar harmoni, elegans och värdighet, och det är lätt att föreställa sig hur kungligheterna här fick en välbehövlig paus innan de anträdde sin resa.
Jag och fotografen välkomnas av Kristina Holmqvist, som ansvarar för skötsel och underhåll av den Kungliga väntsalen. När jag får veta att hon tar hem, tvättar och manglar alla väntsalens (!) linnehanddukar inser jag att den k-märkta lokalen är i synnerligen goda händer!
![]()
Kristina Holmqvist vet allt om Kungliga väntsalen och vårdar den som sin ”baby”.
Och det Kristina inte vet om Kungliga väntsalen är inte värt att veta. Hon berättar att Stockholms Centralstation uppfördes 1871, under visst ståhej eftersom den ansågs vara ett överdimensionerat skrytbygge. Stationen var då stadens näst största byggnad – bara Kungliga slottet var större.
Gustaf V var noga med tiden.
Men någon Kunglig väntsal fanns det till en början inte – den tillkom först senare men då med en annan placering, berättar Kristina Holmqvist. Det var vid stationens utbyggnad 1904 som väntsalen fick sin nuvarande plats.
![]()
På väggen sitter den förgyllda pendylen som kung Gustav V brukade kontrollera tiden på.
Kristina tar oss med på en rundtur i lokalerna och vi börjar nedanför den förgyllda väggklockan. Här brukade kung Gustaf V stanna till och stämma av tiden mot sitt eget ur, berättar Kristina.
– Ja, Gustaf V åkte en hel del tåg och var visst väldigt noga med tiden. Men den här klockan har inte visat rätt tid på väldigt länge, så när han var i antågande var det en vaktmästare som fick åta sig uppdraget att flytta fram visarna för hand, så det såg ut som om den visade rätt tid …
![]()
I den magnifika salen hände det att kungen hade olika viktiga möten i väntan på tåget.
Väntsalens hjärta utgörs av ett stort, vackert rum med möbler i gustaviansk stil, kristallkronor och en stor matta – allt specialtillverkat för Kungliga väntsalen av Carl Malmsten, NK och Kasthall.
Väggarna pryds av romantiska målningar föreställande
fyra av de kungliga slotten –
Ulriksdal, Haga, Drottningholm och Gripsholm. De är gjorda av konstnären Filip Månsson, som är mannen bakom takmålningarna i Centralens entréhall. De höga, vackra fönstren ramas in av flerdubbla lager sidengardiner som effektivt stänger ute såväl ljus som ljud.
![]()
Längst in ligger drottningens egen salong, med privat wc bakom den vita dörren.
Vi fortsätter in i drottningens privata salong. Här finns ett vackert rokokomöblemang och ett nätt litet intarsiabord, som tidigare stod i en av de kungliga tågvagnarna. Här finns också ett privat litet toalettrum, inrett med kolmårdsmarmor och vitt kakel men med en ganska spartansk känsla.
Kungen har inget privat rum – han ägnade ofta resan åt samtal med olika offentliga personer – men han har en egen toalett som är betydligt större än drottningens.
Lite orättvist kan tyckas. Säkert hade drottningen som kvinna behov av mer svängrum än vad hennes make hade.
![Den pampiga gången leder direkt ut till perrongen. På andra sidan dörren till höger ligger den stora Centralhallen.]()
Den pampiga gången leder direkt ut till perrongen. På andra sidan dörren till höger ligger den stora Centralhallen.
När det var dags för avfärd gick de prominenta gästerna via den kungliga gången direkt ut till plattformen. Allt är med andra ord noga uttänkt och planerat.
Kristina berättar att väntsalen förstås har förändrats
genom åren, moderniserats och renoverats och fått ny kostym enligt den tidens mode. Men självklart går man varsamt fram.
Victoria kände igen sig!
I dag är det länge sedan Kungliga väntsalen användes till det den är avsedd för – vid de sällsynta tillfällen då kungligheterna åker tåg körs de direkt ut till plattformen i sina Säpobilar.
I dag är det fastighetsbolaget Jernhusen som förvaltar lokalen, och det händer att man har noga utvalda, festliga arrangemang här – men reglerna är hårda:
– Här inne får det inte serveras vare sig rött vin eller kaffe, på grund av risken för fläckar, berättar Kristina Holmqvist.
![]()
Detalj från den vackert utsmyckade salen.
Men för det mesta står den Kungliga väntsalen tom. Den har inte använts regelbundet sedan Victoria, Carl Philip och Madeleine var små, och kungafamiljen åkte till Storlien på sport- och påsklov.
Man kan nästan se framför sig hur de tre syskonen busade och slog kullerbyttor på den tjocka, mjuka mattan, ivriga och förväntansfulla att få anträda resan.
– När Victoria besökte Centralen i ett annat ärende för några år sedan kände hon igen sig och sa ”åh, här har jag varit när jag var liten!”, berättar Kristina.
– Det verkade vara ett positivt minne för henne, och självfallet är kungafamiljen och
deras gäster välkomna hit närhelst de önskar. Det vore ju jätteroligt! ■
Foto Per Arvidsson
: Rune Nylund Larsen, NTB scanpix
Steen Brogaard ©